11 augusti 2024. En exkursion med floraväkteritema i Stockholms läns norra delar. Vi besökte ett antal lokaler som hyser några av länets sällsyntaste växter – växter som dessutom floraväktas. Det gäller ryl, fältgentiana, ängsgentiana och plattsäv. Dessutom noterade vi alla intressanta kärlväxter som kom i vår väg. Turen lockade sexton deltagare som fyllde de fyra bilar vi utnyttjade för samåkning. Vädret var utmärkt, soligt men inte för varmt då vinden höll både myggen borta och oss själva behagligt svala. Jan Andersson, BSIS, ledde exkursionen. (Foto ovan taget av Jon Risfelt. Från Karlbergs äng)
Första stoppet blev i Rimsjö nära sjön Slaktaren. Det var ett moränområde där vissa delar också utnyttjades som sandtag. Här parkerade vi. Genom att gå några hundra meter kom vi in i en fin, mossrik barrskog där vi tittade på ryl, Chimaphila umbellata. Vi kunde jämföra rylens blad med lingonets som växte intill. Rylbladen är fint sågade – ett viktigt skiljetecken. Beståndet bestod av cirka 200 stänglar. Ryl bildar ofta stora kloner som kan täcka några kvadratmeter när den trivs bra, vilket den verkade göra här. Detta bestånd var omkring fem kvadratmeter stort.
Nästa stopp blev Karlbergs äng nära Fasterna – en slåtteräng med fältgentiana – den senblommande varianten, Gentianella campestris var. campestris. Här började vi med att inta vår lunch medan vi tittade ut över ängen. Ängen var inte slagen utan slås senare under året för att gynna fältgentianan. En räkning visade att det detta år fanns 100 plantor i ängen vilket är ett gott resultat. Typiskt för arten är de två stora foderbladen som omsluter kronpipen. Ängsgentiana som vi skulle få se senare under turen har istället smala foderblad. I ängen bekantade vi oss också med en annan rödlistad växt, hartmansstarr, Carex hartmaniorum. Eftersom detta halvgräs är ettårigt varierar antalet strån mycket mellan åren. I år fanns det omkring 35 strån, medan det under tidigare år hade noterats flera hundra. I övrigt observerade vi många andra växter: jungfrulin, fyrkantig johannesört, kattfot, ormrot, vildlin, ljung, brudborste, slankstarr, ängsstarr, darrgräs, stagg, knägräs, älväxing, och mycket annat. Stort intresse upptog ängens stora bestånd av ormtunga, Ophioglossum vulgatum, en kärlkryptogam. Inlandslokalen är här ovanliga. Oftast brukar den växa havsnära, i havsstandängar.
Vi körde därefter till badplatsen vid Vängsjön en bit norr om Gottröra. Här hittade vi plattsäv, Blysmus compressus, efter en stunds krypande på den sandiga badstranden. Det är ett kortvuxet halvgräs som åtminstone i nordöstra Uppland ofta växer på sandiga badstränder, och tycks gynnas av slitaget. På stranden såg vi knappsäv, nålsäv, och slokstarr. I vattnet fanns ålnate.
Vi blev litet konfunderade av en “gräsmatta” av tunna, långa strån i vattnet, 10-20 cm långa. Detta visade sig vara vattenformen av nålsäv, Eleocharis acicularis. Uppe på stranden, ovanför vattenytan, var den däremot mycket kortväxt, bara några centimeter hög och såg ut som något slags “skrufs”.
För att komma till sista stoppet fick vi ta oss till Skepptuna i Sigtuna kommun. Här skulle vi se ängsgentiana (den senblommande varianten), Gentianella amarella var. amarella, och speciellt också lära oss hur den skiljer sig från fältgentiana. Gentianan växte i en nötbetad hage strax norr om gården Vålsta, och gårdsägarna på Vålsta hade varit vänliga att låta oss parkera på gårdsplanen. Vi promenerade längs en körväg norrut från gården, och snart slog en flock nyfikna kor följe med oss. Väl framme vid ängsgentianan studerades den noga, framförallt foderbladen som var långa och smala. Blomfärgen var också mer rödviolett än fältgentianans blåvioletta toning. Vidare var blommans diameter mindre än fältgentianans. I hagen fanns omkring 25 plantor detta år. Intressant att notera var också att hagen var välbetad men gentianorna hade korna lämnat ifred och uppenbarligen smakar de inte gott. Lokalen hittades för några år sedan av Kerstin Frostberg i samband med floraväkteri av backsippa strax intill. Då var plantorna överblommade och det var svårt att identifiera vilken gentiana-art det var. Ett besök under sensommaren samma år visade att det rörde sig om ängsgentiana. I Stockholm län är faktiskt ängsgentiana ovanligare än fältgentiana så fyndet var klart intressant. Ängsgentiana är rödlistad NT, nära hotad, så vi floraväktar den inte aktivt (görs endast för de högre klasserna CR, EN, VU). Ängsgentiana är vanligare än fältgentiana i norra Sverige, speciellt i kalkområden.
I hagen med ängsgentiana tillsammans med de kor som ser till att hagen blir välhävdad. (Foto: Jon Risfelt)